ta risken
Att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka.
Att hoppas är att riskera att bli besviken.
Men man måste våga ta risker,
för den största risken i livet är att inte riskera någonting.
Den som inte riskerar något, åstakommer inget,
ser inget och är inget.
Den kan inte lära sig något, inte känna,
inte förändras, inte växa, inte älska
och inte leva.
Att hoppas är att riskera att bli besviken.
Men man måste våga ta risker,
för den största risken i livet är att inte riskera någonting.
Den som inte riskerar något, åstakommer inget,
ser inget och är inget.
Den kan inte lära sig något, inte känna,
inte förändras, inte växa, inte älska
och inte leva.
natt
--------------
ett hopp
en ensam glödande kolbit
i den bläcksvarta natten
och jag tänker på dig
som finns där ute nånstans
och i mitt hjärta
klockan slår
en minut i taget
vart försvinner tiden
är det gud som tar den?
---------------------
Sagan om..
kort info: Då har skolan börjat igen då.. känner mig ganska peppad faktiskt. Vill göra bra ifrån mig iår. Jag ska vara duktig flicka;) Har redan skrivbordet fullt med skolböcker!...pust!:( diciplin,diciplin!
Idag är det exakt fyra månader sen jag träffade världens underbarast lilla grabb! (hjärta,hjärta,hjärta!)
(Okej, inte så liten kanske:P...han är ju faktiskt nästan 1,90!:O hör och häpna! Det konstiga var att jag aldrig lagt märke till att han vart så lång förrän jag kollade i hans pass :P)
Här följer en ganska detaljerad berättelse om hur vi blev ihop:
Sagan om Jeroen
För fyra månader sen satt jag på en bänk i Taize i Frankrike och åt kvällsmat tillsammans med några från hudiksvall-gruppen och några Holländare. Våra nyfunna hollänska vänner var mycket trevliga och vi pratade och utbytte msn-kontakter, det var nämligen sista dagen vi var där:( Sedan skulle jag vara lite busig och slängde mitt äppelskrutt på Timo och Jeroen (var snäll kommentera inte min barnslighet:P), detta resulterade i ett kort äppelkrig och att jag blev halft ihjälkittlad av Jeroen och Linda. Jag minns också att Linda komenterade oss, typ att kärlek börjar alltid med bråk eller nått liknande och vi blev båda lite generade tror ja. Sedan bestämde sig de flesta för att gå därifrån och jag och Jeroen blev lämnade ensamma. Jag minns inte vad vi sa, men vi snackade lite smått ett tag och vi kände nog båda två att det var lite vibbar i luften. Det var inte långt tills kvällsbönen skulle börja och jag var tvungen att gå och träffa resten av min grupp(vi skulle nämligen sitta tillsammans i kyrkan), så vi bestämde att vi skulle träffas senare på kvällen i Oyaken(områdets kafé/kiosk).
Jag kom till Oyaken ensam och försökte hitta Simon som lovat dela med sig av sina nudlar till mig (man fick inte så mycket mat där) , och blev plötsligt påhoppad av Jeroen bakifrån. Han frågade mig vem jag letade efter och hjälpte mig sedan hitta Simon. När nudlarna var klara högg vi in och Jeroen knuffade till mig så att jag fick nudlar fulla ansiktet, jag försökte hämnas och kastade mot honom men han duckade och istället kom en tant förbi och nudlarna fastnade på hennes regnjacka!;D ..Och hon märkte det inte heller. Detta var typ det roligaste jag vart med om;) Haha, jag tror jag skrattade i evigheter. Innan nudlarna var slut hade vi fått nudlar lite överallt, tex jag fulla håret!!!:O
Jeroen och jag gick sedan iväg och kollade runt lite, och han presenterade mig för hans vänner och han bjöd mig på varm choklad ur en kaffeautomat.
Efter att vi stått och diskuterat alkohol- och drogpolitik med några från min grupp ett bra tag var klockan ganska mycket och vi bestämde oss för att ta en promenad. Klockan var då efter elva och det innebar att man inte längre fick gå runt i området utan måste gå till sängs. Men det ville inte vi så vi gick till parkeringen som låg lite skymundan och där det inte gick runt så många nattvakter.Det var ganska kallt ute och jag frös fastän jag hade både kofta, jeroens tjocktröja(som han lånat mig) och jacka. Efter ett tag slog vi oss ner bredvid varandra på en trottoarkant, kollade varandra i ögonen och kysstes :)...och kysstes ända tills vi blev bländade av en vakt som kom och lyste oss rätt i ögonen med en ficklampa. Han sa till oss att vi måste gå till våra baracker. Sen träffade vi Timo och Frida och såg att ännu en vakt kom mot oss, vi flydde och kom på att kyrkan var öppen dygnet runt så vi gick dit. Där låg/satt vi på golvet i flera timmar och snackade, ritade lite, kramades mm ända tills Fridas och min ledare kom och var ganska sur över att vi inte kommit tillbaka och sa att nu var det dags att gå.
Båda grupperna skulle åka hem tidigt morgonen därpå. Jeroen och Timo till Holland och jag och Frida hem till Sverige. Jeroen sa att han trodde att han skulle kunna komma till Sverige i sommar och att han ville träffa mig igen. Vi stod ganska länge utanför våra baracker och bytte mobilnummer, kramades och kysstes. Vi ville inte skiljas...
Vi sms:ade under hela resan hem och väl hemma skrev vi på msn och skickade sms jämt och ständigt.
Jag kunde inte tänka på något annat än honom (jag tror inte mitt skoljobb mådde så bra av det, hade lite otur att jag hade fullt med nationella prov när jag kom hem, och jag som inte kunde få han ur hjärnan!) saknaden var enorm enda tills jag äntligen fick träffa han i sommras igen då jag bodde hos han. De var de bästa två veckorna i mitt liv:D
Nu är kärleken och längtan efter honom större än någonsin<3 Jullov kom nu!!
